Myten om basket i media

FÖR DET MESTA försöker jag leva efter Markos Kiriakidis slogan, ”klaga inte på något som du själv inte försökt göra någonting åt”. I det här fallet anser jag mig faktiskt ha kött på benen för att publicera den här artikeln i ämnet marknadsföring. Om inte annat får jag nog höra från honom.
   Ända sedan jag började spela basket på 90-talet har jag fått lära mig att media i Sverige varken skriver om basket eller visar sporten på TV. Enligt myten (som jag vill kalla den) så ”vägrar” media i vårt land helt enkelt exponera sporten. Basketen i Sverige är kort och gott mobbad eftersom vi ser så lite basket i tidningar och TV. Jag tror att alla som är verksamma inom sporten idag mer eller mindre håller med om dessa tankegångar. Jag måste erkänna att jag själv vid ett flertal tillfällen har beklagat mig över situationen.
   Under den senaste säsongen har däremot vinden vänt och media har exponerat sporten ovanligt mycket tack vare JJ33s framgångar i NBA. Det intressanta är att trots denna exponering har inga synliga krafttag gjorts från våra makthavare för att ”rida på vågen”. Detta har fått mig att börja tvivla och tänka till.

VAD ÄR DET tidningar skriver om och vad är det TV visar när vi pratar sport? När jag sätter mig ner och bläddrar i sportbilagan eller zappar mellan sportsändningar kan jag konstatera att följande tre punkter skapar stort utrymme i media:
- Framgångsrika seniorlandslag.
- Publiksporter med fulla läktare, exempelvis fotboll och hockey.
- Bra marknadsförda idrotter och/eller idrottsstjärnor, exempelvis innebandy och friidrotter.
   Sätter vi basket i relation till denna exponeringskultur kan man dra följande slutsatser.
- Idag har svensk basket inte några framgångar med seniorlandslag.
- Idag har våra högsta basketligor i regel inte produkter som skapar fulla läktare. – Marknadsföringen, ja, hur ser den egentligen ut?

UNDER SÄSONGEN 09-10 har jag besökt fem olika ligaklubbars matcharrangemang. Följande sammanfattning kan dras av mina fem besök:
Du vet inte vad du får när du går och tittar på en ligamatch (då syftar jag inte på själva matchen, utan inramningen). Det har hänt att det dyker upp dansare, det har hänt att en bra speaker förgyller matchen, det har hänt att en bra DJ skapar en skön atmosfär och det har hänt att video visas på storbildsskärm inför publiken. Men som sagt, det kan lika gärna vara så att ingenting händer och jag istället läser en tidning under matchvilan. Jag tror denna ”ojämnhet” är ett problem OM man vill dra mer publik till matcherna. Jag tror att en högre ”lägsta ribba” och kontinuitet skulle leda till att fler intresserar sig för att gå dit. I dagsläget är det i regel tråkigt att titta på basket i Sverige, men det finns givetvis undantag.

JAG HAR ÄVEN noterat biljettpriser upp till 150 kronor. Ett av mina starkaste budskap har länge varit att idrott måste börja ses som underhållning. Då pratar jag inte bara om basket utan idrott generellt i vårt land. Har jag detta som utgångsläge kan jag sätta matcharrangemang i jämförelse med annan underhållning.
Det är nu ett dilemma uppstår om vi tar 150 kronor i inträde. För exakt den här summan får jag nämligen sätta på mig ett par 3D-glasögon och titta på blå regnskogsfigurer som springer runt, kanske årets största biosuccé.
   Det här leder oss in på nästa fråga; Har vi så bra matcharrangemang att vi kan jämföra oss underhållningsmässigt med Avatar 3D? Med lite tunnelseende skulle svaret vara att vi antingen sänker priserna eller förbättrar matcharrangemangen. Ja, kanske, men till att börja med tror jag vi måste ändra vår syn och inställning till att det är underhållning vi arbetar med, återigen - OM vi vill dra publik.

MAN KAN SÄGA som Musse på julafton, ”vem kör?”. Vem arbetar med marknadsföring? Tittar vi på basketens organisation kan vi utan värderingar konstatera följande: I förbundsstyrelsen är det ingen som arbetar med eller har ansvar för marknadsföring av sporten. Talar man med förbundsstyrelsen blir man hänvisad till kanslipersonalen. Tittar vi sedan på förbundskansliet är det heller ingen som har detta på sitt bord. Denna uppgift är inte delegerad till någon annan från förbundskansliets håll. På våra distriktsförbund finns heller inte denna arbetsuppgift. Inte heller ute i våra föreningar. Svaret på frågan blir med andra ord, ”ingen kör”.
   Om detta sker omedvetet eller medvetet vet jag inte. En anledning till detta skulle kunna vara arbetsuppgiftens karaktär. Den skulle kräva både hög kompetens och utbildning. När jag tar upp ämnet marknadsföring med aktiva inom basketens organisation är ett vanligt svar. ”- Det finns inga resurser till detta” eller ”- Det är inget som kan prioriteras”. Jag är alltså helt på det klara med att så kan vara fallet. 

JAG VILL ÄNDÅ ifrågasätta - Är det rimligt att begära och vänta på att media skall uppmärksamma, exponera och marknadsföra sporten åt oss när vi själva inte levererar? När vi själva inte har tillräckligt framgångsrika seniorlandslag, inte drar publik till våra matcher, inte rider på de vågor som ges eller arbetar medvetet med marknadsföring? Tänk er ett företag som själva inte gör egna marknadsföringskampanjer eller skapar intressanta produkter utan bara går och väntar på att media ska sköta deras marknadsföring. Jag tror de flesta håller med om att det skulle vara fullständigt orealistiskt.
   De senaste kända exemplen på marknadsföring som kommit från förbundets håll med syfte att marknadsföra sporten drevs av den tidigare förbundsanställde Marc Platten, som ju numera inte jobbar kvar där (när Marc slutade fick jag förresten höra citatet ”Nu är det kört för svensk basket!” från en etablerad och respekterad Stockholmscoach). Under hans period dök det upp både filmer, broschyrer och annat material som lyfte sporten rejält. Dessa skiljde sig från förbundets vanliga projekt på framförallt två sätt:
- För det första var målgruppen inte enbart internt inom basketen, d v s vi som redan håller på med basket och redan är engagerade behöver inte bli rekryterade. Ska vi få sporten att växa måste vi marknadsföra och vända oss till fler människor utanför vår ”lilla värld”.
- För det andra byggde dessa projekt till stor del på nya fräscha idéer. Man måste våga satsa på nya saker och inte bara lunka på i gammal takt om man vill marknadsföra sig i konkurrens med andra idrotter och aktiviteter.

MIN FÖRHOPPNING med den här artikeln är att vi börjar gnaga ner myten som spökat inom svensk basket. Myten om att vi är mobbade av våra medier och att vi gör bäst i att sitta ner och klaga tills den dagen då TV-kanalerna bestämmer sig för att marknadsföra vår sport.
   Jag vill understryka att mitt budskap inte är att vara eller låta sur och negativ. Jag har själv lagt ner mycket tid och arbetar fortfarande hårt med olika marknadsföringsprojekt för att lyfta sporten. Är det fler än jag därute som delar mitt intresse eller kanske har idéer får ni gärna höra av er. Jag skulle vara positiv till att skapa arbetsgrupper eller bygga nätverk med detta syfte.

Fredrik Hillerborg är utbildad steg 5-tränare, personlig coach samt gyminstruktör. Han har tidigare coachat ungdomslag i Skuru, Södertälje och Blackeberg samt Stockholms Distriktslag. Senaste säsongen har basketengagemanget inriktat sig på en rad olika projekt i ett flertal Stockholmsklubbar, bl.a. filmprojekt, hemsidor och mentorskap. Fredrik är känd för flera uppmärksammade filmproduktioner som handlar om basket, inte minst filmen "Drive". Till vardags driver han egen webbutik och studerar medieinformatik. Till hösten blir studierna vid marknadskommunikationsprogrammet på Stockholms Universitet, högsta prioritet. Fredriks ”tre favoriter” handlar om anledningar att titta på NBA istället för Euroleague.

1. Kommentatorerna
När konversationerna mellan kommentatorerna är på topp kan t o m en bra match mellan två topplag hamna i glömska. För att bara nämna någon så hoppas jag Jeff Van Gundy inte återupptar sitt coachande.
2. Publiken
Inga toalettpapper som viner eller slagsmål under matcherna. Stora publikmassor som hejar fram sina lag men som också ställer höga krav på matchens underhållningsvärde.
3. Bildkvaliteten
League Pass håller förståeligt nog inte högsta kvalitet men laddar du ner en högupplöst match och tittar på den med bra utrustning får man känslan av att sitta på plats och titta. Bilden är kristallklar!

FREDRK HILLERBORG
fredrik@hillerb.org